Satt här idag och funderade på olyckan och tiden efteråt.. Saknaden efter "hästandet" är enorm ibland och jag satt faktiskt här och blev förbannad på mig själv.
De av er som vet vad jag var med om den 27 december vet också hur jag har våndats över att komma upp sadeln igen.
Jag har haft så många bra ursäkter för att slippa sitta upp. "det är så halt, jag har ingen häst som är skodd, Jag är förkyld osv osv..
Det som egentligen har varit kruxet är ju rädslan för flashbacks och rädslan för att det ska hända något hemskt igen..
Nåväl, idag fredagen den 23 mars 2007.. Nära tre månader efter olyckan så fick jag spunk..
Ringde Karlskrona-Lyckå ridklubb, presenterade mig och sa att jag var med om en ridolycka i Tving. Hon visste direkt vad det var frågan om och var otroligt tillmötesgående..
"klart vi ska ha upp dig i sadeln igen" var hennes inställning =)
Efter att ha gått genom några olika alternativ och sagt hej då, vi ses sen så fann jag mig själv stående med luren i handen och insikten att jag precis bestämt att komma ut och rida idag.. ikväll.. 18:00 skulle jag göra det som jag hade haft så många bra undanflykter för att slippa ta tag i.. Jag skulle rida igen!
Ringde vulgomarmor med andan i halsen och bad henne följa med.. Hon har ju följt mig genom denna processen. Allt från en hysterisk Fia i telefon från olyckplatsen till psykakuten och genom sorgen så jag ville bara ha henne med.. Och givetvis följde hon med =)
Känslan när jag kom in i ridhuset och fick se ryttarna i full gång på sina hästar vart lite övermäktig så med ett fast grepp om en stol och tårarna stigande i ögonen tittade jag på lektionen.. efteråt så var det min tur.. Upp kom jag och i en kvart fjuttade jag runt i skritt och trav i ridhuset! Känslan efteråt är svår att beskriva men.. idag är jag bra! Så bra att jag nu har skrivit in mig i en grupp och ska rida med dem på fredagarna hädanefter.. Det tycker jag att jag kan unna mig efter en ganska bedrövlig början på året..
Tack!! Karlskrona-Lyckå ridklubb för att ni har tagit på er att hjälpa mig och tack Kawat för att du snällt travade runt med mig.. min hjälte idag =))
Bildbevis såklart på en ganska spak och lite gråtig Fia och en söt och poserande Kawat..
.jpg)
