Vart tog den söta lilla pojken vägen?

Jag är väldigt fundersam runt det här med 7-åringar..
Sonen tycks ha förvandlats från en liten söt, välartad gosse till en alien med stora framtänder.
För det första så är han stentuff!
Berättade stolt vid middagsbordet igår att han och hans kompisar minsann är tuffast på skolan. ”Om någon försöker slå oss så berättar vi inte för fröken för så fega är vi inte!”

Kvällen innan blev han arg på mig av någon anledning. (behövs iofs ingen annan anledning än att jag är hans mamma verkar det som) och rätt vad det var sa han ”fääääääck yuuu” (fuck you)
Jag tappade hakan och frågade ilsket ” vad sa du??!!”
Han upprepade sig och jag frågade om han vet vad det betyder. Det visste han förstås inte och jag talade myndigt om att det där är värre än att svära. Förmodligen hade jag gjort bäst i att bara nonchalera det för jag gissar att det blir ännu roligare att använda uttrycket nu..

Sen alla dessa frågor!
Igår frågade han varför så många saker börjar på S. I samma andetag frågade han om jag har varit i ett kärnkraftverk.
Sen ville han veta hur gammal kompisen från England var när han lärde sig svenska och om alla engelska barn lär sig svenska vid samma ålder.
Bästa frågan hittills är om det kan komma kött ur rumpan(!?). Jag känner mig som professor Kalkyl här ibland. Totalt förvirrad och ofta förstummad av hans vetgirighet över udda saker.

Nu har de börjat med arbetslappar i förskolan. Min son har hängt upp sig på att han fick uppgiften att göra en garnboll på sin ena lapp. Han skulle minsann inte gå till skolan mer för där tvingar de en att göra saker. Bara vänta du några år gosse lille =)

Man får inte kela honom när någon ser det längre. Jag får inte ens en liten kram när jag lämnar honom i skolan. Visst är man en pinsam mamma? =)
Nåja.. Ibland kommer han och kramas här hemma och jag antar att jag får lära mig att ta vara på de stunderna. Den enda som får obegränsat med kel är sonens stora idol och bästis.. Morfar!!

Nu älskar jag förstås min lille, store, ilskna professor mer än livet! (trots de stora framtänderna. Han växer väl ifatt dem nån gång) Och trots våra många konflikter så bringar han otrolig glädje och massa goa skratt till mitt liv.

Tänk att jag kunde göra något så bra


Visst surar han med finess? =)

Arrghh det kryllar av datorer =(

Nu har jag ägnat två dagar åt vulgomarmors datorer..

Jag tänker inte kommentera det mycket mer än att det finns ingen människa född som är så oteknisk som allas vår marmor..

Datorer, mobiltelefoner, glödlampor och toasitsar är ett urval av saker som jag meckat med hemma hos henne.

Jag funderar allvarligt på att åka hem till henne och byta ut alla datorer och telefoner mot leksaksditon..

Vi hade konferens på skype på kvällen Vulgomarmor, datanörden och jag. Kan ju tala om att det blev inte mycket vettigt sagt.. Härligt tramsigt!

Igår var det alla hjärtans dag och jag fick två mailpussar från Haddock!!

Undrens tid är inte förbi!! =)

´ ´

Mer pussar till Fian!!

Taggtråd..

Värmen har lagt av i bilen..
Torkarna har hängt sig på intervall..
Mina pengar är tvärslut..
Jag kissar taggtråd och ska äta penicillin i en vecka..
Jag ser gravid ut och har ont i njurarna..
Saknar Haddock.. Det är svårt att kramas nu..
Ingen kan älska en gnällFia..


Men jag fick kaffe och tårta av vulgomarmor! =)

Tadaaaaa!!

The one and only..
VULGOMARMOR

DATANÖRDEN

Vi brukar kalla oss för det vackra folket =)

Storebror..

Jag har haft en sömnlös natt..

Sonen är täppt i näsan och jag kan inte ens förklara hur han låter när han sover.. Min pappa vars snarkningar kan höras genom dubbla stängda dörrar ligger i lä här..
Nåväl.. sonens stenkrossande i natt höll mig väldigt vaken och jag satt här och funderade med min kaffekopp.

Började tänka på storebror. (Kan bero på att jag har varit tvungen att umgås med honom i två dagar) och vår uppväxt tillsammans.. Han är åtta år äldre än mig (tro det eller ej!) och det har inte alltid vart helt lätt och smärtfritt att vara hans syster, även om man kan skratta åt det idag..

Storebror tränade brottning.. Skulle bli lika bra som Frank Andersson.. Minst!
Lillasyster var klenare och jättelämplig att öva nya grepp på. Stackars mamma fick nog mer än en gång komma till undsättning när jag satt fast i diverse smärtsamma brottningsgrepp..
När han till slut gav upp brottardrömmen så vart det fotboll istället.. Vet inte vilket jag föredrog.. Halvnelson eller att bli mulad med svettiga fotbollsstrumpor..
Jag tränade ingenting då så det var svårt att ge igen.. Men en gång fick jag till det! En rak höger över storebrors njure. Han fick ligga i sängen och ha ont länge, jag fick säkert massa bannor men gissa att jag njöt inombords..

Nu var väl inte storebror sådär vansinnigt tuff egentligen. Vi delade rum på den tiden och hade våningssäng.
Han och några kompisar hade fått föräldrarnas tillstånd att se filmen Exorcisten.
Det ångrade han bittert efter läggdags.. Mamma ville inte alls ringa en präst som kunde driva ut de onda andarna ur mig. Hon ville nog hellre att läkarna skulle operera bort polyperna ur min näsa. Storebror vägrade tro att mina sov-ljud berodde på polyper. Han var skräckslagen av sin besatta lillasyster och väntade bara på att jag skulle börja snurra på huvudet och spy galla..
Han fick sova inne hos mamma och pappa så var det problemet löst.

Jag fick förstås inte vara med när han och hans kompisar hängde på hans rum... Förrän jag blev 15. Då fick jag plötsligt vara med för hans kompisar.. Konstigt..

Givetvis så skyddade han sin lillasyster vid behov och ibland var det riktigt kul att ha en storebror.

Han kan fortfarande konsten att reta upp mig på nolltid och ibland ifrågasätter jag allvarligt om vi verkligen kan ha samma gener.
Men jag skulle aldrig vilja vara utan honom..





Men jag pussar hellre på Haddock..