Cirkus..

Kan man väl kalla min uppladdning inför denna julen..
Är mitt i flyttpackandet och har väldigt svårt för att skapa någon julstämning i år..

Nu har det ju knappast enbart med flytten att göra.. Det är mycket som snurrar i mitt huvud just nu och jag känner hur jag balanserar i stort sett hela tiden..

Det är min första jul utan Niklas.. Jag har haft förmånen att få ha honom hos mig alla jularna sen hans pappa och jag separerade eftersom han har jobbat då.. I år är han ledig och vill såklart ha sin son. Jag skulle aldrig få för mig att tjafsa om det och är jätteglad över att han är hos mig halva dagen men det känns ändå.

Det är även min första jul i livet som jag inte kommer att fira traditionsenligt med mina föräldrar...
Jag tänker inte vara gnällig om det heller utan mer tacksam att jag har mina föräldrar och vi kommer att träffas på förmiddagen.. Men ändå...

Det drar ihop sig till ett ganska känsligt datum också.. Den 27/12 är det ett år sedan olyckan..
Den där ödesdigra dagen som fortfarande påverkar mig dagligen.. Den där härliga ridturen som slutade på värsta möjliga sätt.. Dagarna, veckorna efter som jag bara minns som ett dimmigt vaakum..
Jag får ångest när jag gnäller över julen. Jag ska vara glad att jag får fira jul och att min familj slipper förknippa den helgen med sorg och saknad.. Att mitt barn har sin mamma inom räckhåll.. Det har inte Helenes barn..

När jag kollade almanackan idag och såg det datumet så knöt det sig i hela kroppen och minnesbilderna for upp som raketer i mitt huvud.. Att de kan vara så klara efter ett helt år..
Jag har fortfarande inte klarat av att åka ut till Helenes grav men nästa torsdag så ska jag dit. Jag behöver göra det..

Mitt i allt knas här så fick jag vakna på ett fantastiskt sätt idag.. Med en son som ropade: God morgon min söta mamma från sitt rum =)

En liten påminnelse bara...
Glöm inte att tala om för era nära och kära att ni älskar dem..