Får jag chans på dig?

Känner ni igen orden?

Och minns ni känslan när man skickade bästisen för att fråga chans på skolans sötis?

Även om det var ohyggligt nervöst och pinsamt att fråga chans så var det minsann mycket enklare på den tiden. Fick man ja så var man ihop, fick man nej så siktade man in sig på skolans näst sötaste kille istället =) Det jobbigaste då var att man fick byta ut namnen och hjärtanen i skolböckerna..

Men antingen var man tillsammans eller inte.

Idag är det lite mer avancerat.. Och ibland är det så avancerat så man varken vet ut eller in. När är man ett par?

Varför har det blivit så komplicerat att vara tillsammans?

Det här med att vara kk är ju en ganska bra sak kan man tycka. Då kan man träffas kravlöst när båda vill och ha det trevligt tillsammans för att sedan återgå till sitt eget liv och slippa ta hänsyn till någon annan. Och statusen ska ju då vara singel. "Nej vi är inte ihop, vi är kk" ehmm..

Sen har vi en annan sorts relation som jag har namngett själv.. lmäkk (lite mer än kk). Då träffas man som kk men man träffar inga andra vid sidan om.. Är man fortarande singel då? Den klurar jag på.. Man har nog lite mer kontakt som lmäkk och så kan man umgås på liiite annat sätt. typ äta middag ihop och så..

Det har blivit för allvarligt det här med att vara tillsammans tror jag.. För många innebär det att man måste planera att flytta ihop, gifta sig, skaffa barn, dela ekonomi osv.. För oss andra betyder det mest att det är ganska mysigt att tillhöra någon..

Jag tycker att det var bättre förr! När man efter en lyckad chansfrågning kunde säga att det här är min pojkvän.. Rätt och slätt!

.

.

.

Jag brukar fråga chans på Haddock med jämna mellanrum men får aldrig något svar.. Konstigt.. Jag ger ju bra valmöligheter!?